SLUTA KLAGA PÅ ERA KROPPAR
Fan nu kommer PMS:en igång eller nått men fyfan vad uppretad jag är just nu!
Folk som klagar på sina kroppar ska bara hålla käften.
Oftast är det dem som har världens finaste kroppar och får för sig att dom ska svälta ner sig till afrikanska svullna barn.
Sedan jämnför dem sig med Kissie, KOM IGEN?? Hur jävla bra ser hon ut på en skala 1-10? Ärligt talat, hon såg fan helt okej ut en gång i tiden men nu. What the fuck?
HON ÄR SJUK? Hon är det, på riktigt fan vakna upp! Inte ens hennes jeans sitter som de ska längre, det ser ju fan ut som att hon har hängfitta på varje bild!
Jag själv är lixom fläskdoris på 80kg, kom upp i den sizen så har ni något att klaga om. DET är inte hälsosamt!
Men jag orkar helt enkelt inte pladdra mig igenom den hela proceduren ännu, får jag inte äta blir jag bara mer hysterisk. Särskillt när jag går i en klass som fan knaprar godis varje dag. Det går verkligen inte jag blir ba irriterad på mig själv för att jag ser ut som jag gör men blir glad när jag äter..
Sen tror jag att så fort jag kommer ur skolan och börjar arbeta mer och förhoppningsvis bor själv en dag så kommer jag att gå ner i vikt, bli av med tonårs fettet och allt det där..
Det hela började ju som liten när jag började gå i skolan och så poff gick jag upp massor i vikt för att jag satt still så mycket men åt samma portioner som jag var van vid.
Sen så är jag inte byggd på det sättet, jag var musklig som liten. Jag skulle inte överleva om jag försöker gå ner till samma storlek som ex. Kissie.
Vi är förfan unga, det är nu vi ska leva livet o fläska på. Tänk inte så jävla mycket!
Ni måste få er att inse att ni är fina som ni är o låt inte modell kropparna lura er det kommer hjärntvätta ert självförtroende till döds.
Jag minns också att så fort jag började gymnasiet så slutade alla bry sig. Det var en sån jävla kamp i högstadiet (iallafall där jag gick) och jag har fortfarande mén från det som påverkar mitt humör och psyke ganska grovt.
Lixom kolla vad fin kropp jag hade då (år09) och fatta vad dåligt jag mådde just då och hur mobbad jag blev för mitt utseende.
Jag kunde få höra i korridoren av folk jag inte ens visste namnet på att jag behövde banta eller att jag tog upp hela korridoren med mitt fett.
Visst låter det jävligt lustigt, men har man vart mobbad för sitt utseende sen tvåan är man ganska.. Slut i huvudet.
Människor är sjuka i huvudet.
Som jag just misstänker så kan jag ha någon slags ätstörning när man över konsumerar mat och hetsäter. Som när jag vart dumpad av typ min tonårs kärlek då samma år käka jag upp mig som fan och poff så ser jag ut som jag gör idag. Maten är den ända lyckan jag har, det är mitt beröm till mig själv och det är en ätstörning.
Vissa dagar bryr jag mig verkligen inte om hur mycket magen putar ut o mina feta dallriga armar..
Och seen andra dagar.. Vill jag ba stanna kvar i sängen och gömma mig.
Men jag försöker leva med mig själv ändå, trotts att det är svårt ibalnd. Alltid.
Gud nu måste jag sluta skriva för ingen orkar fan ens palla läsa det här haha..
Men när det just gäller sånt här så kan jag skriva i år o dar. För jag vet hur det kan va och jag själv är medveten om det. En del människor är för blinda för att inse.
Men sen så visst vi är människor,
vi blir fan aldrig nöjda hur vi än ser ut
Kommentarer
Trackback
