Fick en liten sånhär "flipp", egentligen vet jag inte riktigt hur jag någonsin ska kunna hinna med mitt mycket upptagna liv (så som jag jobbar och sliter), bad taste of fashion, snurriga sätt att skriva OCH dåliga självkänsla.. Men fan att restarta bloggen från nytt skulle väl kanske vara något? Lite intressant och påhittig är jag ju trotts allt! Dags att rensa tankarna och bli ärlig Pernilla. Kanske lite för ärlig?

 

 

Det är så mycket som jag vill göra men har så lite tid just nu och är verkligen KONSTANT trött. Så ja bloggen är inte något no.1 just nu. Har två jobb för tillfället så det enda jag typ gör är att jobba men cash is king.

Mitt liv står annars still, försöker spara pengar till det förbannade körkortet så det blir gjort. Känns som att jag behöver det för att orka gå vidare i mitt liv och orka bli något. Ett körkort skulle verkligen förenkla min vardag. Kanske har lägenhet om ett år så hamstrar saker. Köper det jag vill ha. Osådär. Det är helt okej ändå.

 

Får fan ta o blocka ebay snart, det här är fan farligt haha!

 

 

Har suttit nu i ett par timmar och försökt fixat till min design men blogg.se vill verkligen inte sammarbeta idag och det laggar som fan.

 

Så nu är jag skit irriterad för det går verkligen skitsegt när man försöker testa grejer som inte funkar som det ska + att allt måste uppdateras 150gånger för att jag vet inte??? Den jävla kon dyker upp som har rymt så vi kunde inte uppdatera just nu bla bla bla jävla skit servar de är vad det är!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!

 

 

Är väl något klar med designen! Vad tycker ni?

Jag vet inte riktigt om det är jag men haha jag gillar den på nåt sätt..

Den är bättre än den förra iaf!

Ska försöka fixa någon rolig header sen också och lägga till lite små saker :)

Nu ska jag sova! Ska upp tidigt imorgon och motionera ;)

 

 

Nä nu ska jag gå o lägge maj, ligger o pillar lite på blogg designen så det kommer se väldigt omatchande ut tills jag bestämt mig för hur jag fan ska ha det så ni får stå ut ett tag men jag jobbar på det :)

 

Imorgon ska jag försöka gå upp tidigare och motionera! Motivationen är ganska stor efter att ha lyckats gå ner ett kilo helt självmant, haha asså ni förstår inte vilken jävla lycka det är för mig! Tidigare har jag behövt bli sjuk för att kunna gå ner i vikt men nu bara av mig själv så gick jag faktiskt ner ett kilo. Jag vet att det inte är mycket men det räckte för att motivera mig att kämpa mer..

 

Well.. Jag har alltid haft det svårt att skaffa vänner enda sen jag var liten. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig men jag antar att det har mycket med mobbningen att göra och sen har jag alltid vart en ensam varg. Kanske för att jag aldrig passade in i min klass, jag var alltid annorlunda och umgicks hellre med äldre än dem i min egna ålder.

Jag minns när jag gick på fritids i ettan(?).. Jag fick alltid låna fritids lärarens telefon så jag kunde sitta och spela snake istället för att springa runt och leka som resten av gruppen. Eller så kollade jag på medans killarna satt med sina gameboys och spelade pokémon. Jag minns att jag alltid ville ha ett men fick aldrig något för min mamma..

Jag tror att mobbningen har gjort mig väldigt osäker vilket finns kvar än idag automatiskt eftersom den pågått så länge, jag kan lixom inte skilja på skämt eller allvar.

Jag tror att alla jag träffar bara vill lura mig eller inte tycker om mig, snackar skit om mig bakom ryggen på mig eller att dem jag umgås med egentligen inte vill vara med mig och längtar tills jag ska gå..

Jag vill inte

Jag tänker mer på andra än vad jag tänker på mig själv.. Jag tycker att jag kämpar så mycket men jag aldrig att jag får så mycket som jag vill ha tillbaka. Det gör mig ledsen och det sätter igång tankarna och jag blir helt ur balans.

Mobbningen för mig började i tvåan och fortsatte ända ut till nian. Det handlade hela tiden om mitt utseende, jag var tjock, jag var ful, jag var emo osv osv.. Jag kunde få höra mitt i korridoren att jag behövde banta eller att jag tog upp hela gången med mitt fläsk.. Nu när jag tänker på det låter det bara komiskt men det tog verkligen på en.

Jag kämpade verkligen igenom hela nians gång, jag skolkade som aldrig förr och jag gick på samtal hos sjuksyster vilket jag hatade eftersom jag grät så dant. Det finns så mycket känslor inom mig och jag inte kan hantera och jag bara gråter hela tiden..

Om det var någon lektion jag hatade så var det spanskan. Det var den lektionen det var som stökigast och då folk utanför min klass som var värst hade chansen at mobba mig. Tillslut fick jag tillåtselse av rektorn att inte behöva gå på den lektionen så jag slapp dem.

Eftersom jag höll på att gå ur nian så skickade de mig till bup istället så de kunde hålla koll på mig under en längre tid. Jag bestämde mig för att vara helt tyst. Jag sa ingenting eftersom jag visste att jag bara skulle börja gråta. Jag tyckte endå att det var skönt att sitta där för det handlade om mig. Jag fick uppmärksamheten, allt handlade om mig. Men jag har inte vart där sen det blev sommar stängt, jag ville gå dit men min mamma fixade aldrig en ny tid till mig.. Jag antar att hon tyckte det var jobbigt att gå dit..

För mig handlar egentligen allting om min vikt. Samtidigt som jag skickades till bup så fick jag en tid till en dietist där man kom fram till att jag egentligen inte äter nå fel alls utan bara lite för mycket och så rör jag på mig för lite.

Jag föddes musklad som sen i sin tur blev till fett när jag började i skolan och satt för mycket istället för att aktivera mina muskler.. Det är därför jag är så "fet" över hela kroppen. Inte bara om magen..

Idag har en hel del tankar om min kropp försvunnit men ibland dyker dem upp från ingenstans då jag nästan övertalar mig själv att gå in till toaletten och spy upp allt jag precis ätit till att äta ingenting alls.

Jag har övervunnit tankarna om att jag är ful, jag vet att jag inte är ful. Alla mina fel sitter på min kropp. Jag hatar den. Jag vill inte ens gå ner mycket i vikt heller för den delen.

Jag vill rasa i vikt för att visa att jag kan. Men jag är helt enkelt för beroende av mat.

Det är så sjukt, hela mitt humör kan rasa pgr av en måltid. Men jag antar att det är på grund av att det är den enda lyckan jag har och alltid har haft i mitt liv.. Det är så enkelt att få tag på.

Helluu, då var det dags att kicka igång den här jädrans bloggen då!

Vissa kanske känner igen mig från min förra blogg (shitbypennsi) som jag valde att lägga ner o starta en helt ny i stället. Jag var helt enkelt inte nöjd med min skapelse. Jag la inte så mycket tid på den och hela bloggen kändes lame så jag ville bara få starta om på nytt!

Jag heter Pernilla och fyller 17 år nu i augusti. Den 22 augusti börjar jag mitt andra år i Nacka gymnasiums frisör utbildning.

Så lite hår tips och andra arbeten o skit som jag har gjort kommer att läggas upp.

Jag håller även på med lite nail art hemma då vi också ska ha en nagel kurs i skolan sen med lite design och akryl läggning.

Annars förutom friseriet så rider jag på fritiden en gång i veckan på Ågesta ridskola vilket jag gjort nu i ca 10 år. Dock är det lite problem med rid tider och sådant nu så jag vet inte om jag kommer att fortsätta med det.

Sen så har jag mina två djur att pyssla om, Schäfern Stella (10 år)

Leopard geckon Gucci (2 år)

Just nu bor jag med mina två små älsklingar hemma hos min mamma i Östberga som vi precis flyttat till från Segeltorp där jag har hela min barndom men har valt att lämna det skit stället för att börja ett nytt kapitel i mitt liv.

Dock så bor min pappa kvar där i villan med sin fru och kungspudel men jag bor inte där så ofta pgr av vissa skäl.

Jag har även en syster som är 23 år men som då förstås inte bor hemma men som man träffar ibland och klipper oså.

Jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga i ett första inlägg.

Det är inte direkt förbestämt vad jag kommer lägga upp här utan det är väldigt blandat ur mitt liv, det jag känner attt jag vill berätta eller har gjort som jag tycker är värt att berätta såå ah nu vet ni.

Har ni något annat ni undrar över så är det bara att fråga på, jag är ganska öppen av mig.