And here it goes..

 

 

Jag blir verkligen deprimerad av att ha gått runt en hel dag i ett köpcenter för då kommer det verkligen som en smäll i ansiktet som saktar ner mig. Jag vet att jag har börjat göra förändringar nu men det tar tid och jag vill va fin nu.

Jag vill känna att jag mår bra och att jag kan känna mig fin men jag känner mig så jävla äcklig och fel.

Ingenting passar. Varken mig eller min kropp. Knapt så jag vet vem jag är längre.

Men något som verkligen har förändrats är mitt sätt att bry sig. För första gångerna i mitt liv så går jag ut med shorts eller jag går ut utan tjocktröja eller vågar ha tjocktröjan öppen trots att min mage väller ut.

Om jag såvida inte ska träffa någon i min kompiskrets - då får jag total panik och vette fan vad jag ska ha på mig eller se ut för jag är så rädd att någon ska tycka jag ser förjävlig ut eller ser hur fet jag är.

 

Hur mina dagar är kan verkligen förändra mig och mina dagar just nu känns sega, oroliga men samtidigt utmattande.

 

Nu ska jag sova, ska upp tidigt och gå/jogga imorgon innan vi åker till landet. Ska bli skönt att få komma ut dit bland mindre folk och skogsväg att träna på. Fyfan vad skönt! Då blir det nog att va ute i timmar.

Ska bli spännande att få komma hem till vågen sen...

Nu kommer jag publicera denna kommentar som undertecknad "anonym" och det har ingenting med att jag ska skriva dumheter osv att göra. Utan snarare för att det inte spelar någon roll vem jag är i det här faktumet. Har följt din blogg sen cirka ett halvår tillbaka, har dig på Instagram och bara vet vem du är via folk jag känner osv. Huvudsaken är att jag "följt" din blogg, läst den när du uppdaterat, checkat dina bilder och sett dina halvdeppade inlägg. Jag ska inte komma och säga att "du måste rycka upp dig", för jag vet hur det är att vara fast i en kropp man inte alltid vill vara i. Jag är inte stor själv, men jag känner många som är. Och jag vill bara uttrycka min åsikt för dig om att det kan vara lika fint som alla säger att det kan vara fult. Jag känner folk som tagit sig ur fällan att hata sig själva och gömma sig i XXL kläder fastän dem kommer i en tröja i storlek M. Jag känner folk som idag går i shorts fastän dem har min benstorlek gånger 3, för att dem accepterade att dem såg ut så och insåg att dem är fina ändå, och att folk tycker det.
Du har sjukt vackra drag, du är duktig på hår, naglar och smink. Du är en av få jag ser verkligen kan få till sminket, du får alltid till en skitsnygg eyeliner och är jätteduktig med ögonskugga. Bara för att dina revben inte syns och du har 1dm mellanrum mellan dina lår så betyder inte det att du är fin och älskad. Säger inte att du sagt det heller, men jag ville tala om det för dig. Finns bra många snyggare människor som är mulliga än som är smala. Det är fint, gulligt, sött, vackert, uttrycksfullt, kalla det vad du vill -men det är just "det" att vara mullig. En rund kvinna kan vara vackrare än många andra, och att se någon med lite mer hull som ler, är vackrare än någonting annat för det krävs så mycket mer självkänsla. Och när de personerna väl finner den livsglädjen, och låter leendet och självförtroendet stråla så vet man att personen i sig är stark.

Vad du gör med den här kommentaren är inte upp till mig, och hoppas inte du tar åt dig någonting negativt av det här för jag menade endast gott. Menade att du är superfin som du är, du har sjukt vackra drag och vet precis hur du ska visa det genom hår & makeup. Saker känns tufft, men det blir lättare. Du vet att allt är möjligt ellerhur? Därför det heter I'mPossible.

Ta hand om dig, P&K.