Jag var faktiskt lycklig då, men bara i två dagar.. Kunde det inte få vara längre? Det kändes så jävla bra men llt bara togs ifrån mig. Nu känns allt totalt jävla kasst och jag vill inget hellre än bara få ligga hemma och sova. Jag orkar inte fixa mig, jag orkar inte skriva på bloggen, jag orkar inte leva. Jag känner bara så jävla tom och insidan bara värker. Allt börjar bli för seriöst för att jag ska orka ta mig igenom det. Jag orkar inte må dåligt längre men det bara blir så. Jag vill vara glad, jag vill vara en glädjespridare men hur ska det gå om världen inte hjälper till? Jag vet att jag måste ta tag i mig själv men jag är så trött. Mänskligheten suger livslusten ur mig.